Jag erkänner att jag fastnat för TV-serien The Event (även om jag tyckte att Sofias förändring häromsistens var lite för otrolig för att vara sann, men det kan vi prata om en annan gång). I går var det ett nytt nagelbitarvänligt avsnitt och jag kan knappt vänta till nästa onsdag…

Och här tror jag man kan ana framtidens TV. I internets tidevarv kan man ju se alting på playkanalerna – antingen efteråt eller i bästa fall samtidigt som det sänds på TV. Men till skillnad från papperstidningarnas problem – att de faktiskt publicerar gårdagens nyheter – har TV fördelen med att vara först med alla program som inte handlar om nyheter.

Vilket tillfälle!

Tänk om folk som är lika nyfikna som jag kunde köpa avsnitt i förväg, för samma peng som om man hyr en video på Statoil eller ser en fotbollsmatch på nätet. Fortfarande skulle serien gratis (nåja i SVT:s fall tack vare licenspengar) på en bestämd tid för alla som vill komnsumera TV den gamla vanliga vägen. Men för oss andra. ”Förköp” alltså.

Ok, jag vet att det inte funkar i just The Events fall, eftersom de avsnitten släpps nästan samtidigt i USA som i Sverige, men erkänn att principen är intressant. Tänk er att förgylla en förkyld onsdagskväll med tre-fyra nya avsnitt av favoritserien för en 100-lapp…

Vad säger ni SVT?

Jag tror att det är feltänkt.

iPaden är ju ett exempel på ett media som varken är strikt dator eller läsplatta, men som lämpar sig ypperligt för innehållsbärare av den typ som New York Times redan bevisat fungerar. Jag kan få HELA lokaltidningen direkt i datorn/iPaden, i ett format som lämpar sig för läsning, inte bara ”browsning”. När den väl är nedtankad så finns den där, hela tidningen, tills jag väljer att koppla upp mig igen och tidningen uppdateras med det senaste innehållet…osv.

Nej papperstidningen kommer inte att försvinna, lika lite som att boken försvann när papperstidningen kom. Fast papperstidningsprenumeranter kommer att försvinna till den digitala distributionen, men det är ju ingen fara för branschen som då sparar massvis med pengar på den dyra utkörningen (och därigenom sparar både träd och miljö).

Tidningarna kommer inte att kunna ta betalt för webbtidningen, just för att det finns gratisvarianter att välja. Och det medför detta:

För få och för grunda nyheter, simmandes i ett hav av banners.

En digitalt distribuerad tidning (nej, jag menar inte en PDF, kolla länken till New York Times) kan ha exakt samma innehåll som papperstidningen, men med inkomstbringande annonser och allt, OCH samtidigt vara värd en prenumeration. OCH möjliggöra tvåvägskommunikation (sociala media). OCH komma fram även om det är vulkanutbrott på Island.

Tidningarna kan till och med bundla prenumerationen med en läsplatta/iPad på precis samma sätt som mobilabonnemangen säljer flerårsabonnemang.

Eller vad säger ni?

Oavsett om de lyckas eller ej höjs frågorna kring Den Nya Integriteten, när viljan att dela med sig av sitt liv blir viktigare än att värna om sitt privatliv. Facebooks grundare gick ju ut härom veckan och förklarade att privatlivet var dött och öppenheten hade segrat. Att hans företag lever på folks vilja att vägra privatliv är förmodligen inte på något sätt kopplat till hans åsikt.

Jag gillar sociala media. Jättemycket Samtidigt tror jag det finns en gräns där Integritetspendeln slår över och privatlivet blir prio igen. Kanske genom ett ökat fokus på genuin, geografioberoende värderingsgemenskap, snarare än ett ökat behov att berätta för ännu fler ”what’s on my mind”.

Eller vad tror du?