”När du överför eller på annat sätt skickar innehåll till våra tjänster, ger du Google (med dess samarbetspartner) en världsvid licens att använda, stå som värd för, lagra, återskapa, ändra, 
skapa egna produkter utifrån inskickat material (som översättningar, bearbetningar och andra ändringar vi gör så att innehållet bättre stämmer överens med de tjänster vi erbjuder), kommunicera, publicera, offentligt uppföra och visa samt distribuera, sådant innehåll. Rättigheterna ni beviljar oss med denna licens omfattar enbart det begränsade syftet att driva, marknadsföra och förbättra våra tjänster, samt att utveckla nya. Licensen fortlöper även om du slutar använda våra tjänster”

Dags att byta mailkonto, med andra ord.

För mer info, läs denna krönika från .se-bloggen

Och här en bra artikel om hur du minimerar beroendet av en leverantör

Men jag har gett mig ett halvt löfte om att 2012 är året då det ska hända. Boken ska bli klar.

Jag har läst den då och då och eftersom jag skrev bättre prosa förr (tragiskt att inse- men vuxenvärlden har satt sina spår i fantasin) så är den helt ok. Fast jag har fått byta teknik i handlingen för snudd på varje genomläsning: Minidiscarna har ersatts av MP3-spelarna och snart är även ipodsen förlegade..

Nåja. Jag tröstar mig med att handlingen håller och eftersom Apple nu släppt verktyg som gör att man kan publicera böcker helt på egen hand så kommer boken att bli utgiven till slut. .

Om nån köper den är en helt annan femma..

Jag stod i kassan då en ung mamma försökte pressa sig förbi strax bakom mig. Ingen konstigt i det förrän jag tittade bakåt och såg att det inte var det minsta trångt. Bara jag, sonens kläder och den unga mamman. Hon stod alldeles bakom mig som om det var rusningstrafik på tunnelbanan.

Jag tog ett litet steg framåt i ”kön” för att bereda lite plats. Men nån sekund senare kände jag henne bakom mig igen.

Missförstå mig rätt. Jag är en ganska fysisk person, men just denna situation gjorde mig lite konfunderad. När det var dags att betala stod hon så nära att jag hade lite svårt att kunna få in betalkortet i maskinen.

Inget mer hände. Jag betalade och lämnade den två personer stora trängseln. Och undrar fortfarande?

Jag minns hur jag som liten var så fascinerad av tvåkomponentlim. Ni vet de där små tuberna som man blandade och vars resultat kunde lyfta en bil efter tio minuter. Ja, nu visade det sig att limmet i sig inte kunde lyfta bilden men om nån hade orkat så skulle iallafall inte limmet lossna…

Det är samma sak för mig när det gäller kreativitet. Jag blir som mest effektiv när jag har möjlighet att blanda inspiration med ett lugnt och avslappnat sinne. Därför dyker idéerna upp på de mest konstiga ställen för mig. Flera av mina bästa idéer har t ex poppat upp alldeles bakom kyrkogården på Sunnanå, på södra sidan Skellefteälven. Det är nämligen efter ungefär halva min vanliga löparrunda. Ungefär där har kroppen kommit in i andra andningen och hjärnan lyckats släppa vardagsstressen. Då vill den inget hellre än att börja kreera.

Den andra komponenten – inspiration – får jag ofta genom öronen. Att lyssna på ljudböcker eller podsändningar har sedan många år varit min egen privata vidareutbildning. Att få höra en riktigt god talare prata om nåt riktigt intressant är verkligen en njutning. Problemet är att min hjärna börjar associera. Ofta när jag hör nåt riktigt intressant börjar tankarna snurra kring det jag själv håller på med.

Därför är det inte så konstigt om jag ser drömmande ut när ni möter mig med löparskor och ipodhörlurar. Förmodligen är jag bara avslappnad och lyssnar på nåt inspirerande, och det har fått hårddisken i hjärnan att börja snurra.

Tvåkomponentkrativiteten har  slagit till.

Genom att bygga upp hela konceptet kring cirklar har man lagt till det som Facebook inte vill att vi ska göra: Välja mottagare av det jag vill säga.

Transparens är bra. Men att skriva över ens integritet till nån annan är inte bra – förutom för de som tjänar pengar på det (hörde jag Facebook?).

Så jag tror och hoppas att Google+ blir en succé.

Jamen hallå, säger vän av ordning.
Ska Google ha hand om vår mail, vår kalender, och nu våra kontakter med vänner och bekanta.

Kanske inte. Jag litar visserligen mer på Google än Zuckerberg, men det är aldrig bra att lägga alla ägg i en korg även om det är hos ett företag som förmodligen går att lita på. Därför gillar jag att Apple nu i höst kommer med iCloud. Då blir min Google-mejl bara en extra ”sign-up” adress..

Bakom denna film ligger bl a svensken Erik Nordenankar på Mother i London som flyttar hem till Sverige nu till Sverige.
Han får gärna jobba hos oss.

Läs mer på Resume

Jag fick låna en äldre dator med ett äldre operativsystem och kände plötsligt hur handikappet kom krypande. Mina favoritprogram funkade inte. Alternativen funkade inte. Flash var inte installerat, och gick inte att installera. Det gick inte att skriva ut. Skärmen var för suddig och musen för snabb.

I ett nafs gick jag från hyfsat haj till datorproblembarn.
Jag inser hur mycket kompis jag blivit med min Mac sen den kom till mig för snart ett år sen. En snabb, snygg, smart och underlättande kompis. Min högerarm i arbetslivet.

Lyckligtvis finns de hopp om liv. Reservdelar är på väg från Apple och om allt går som det ska så blir de reunion redan på måndag em.

”Shall I compare thee to a summers day…”

Jamen då använder jag bara bara apparna så ger det sig, tänker jag. Fast vilken ska man använda?

Har provat Gowalla. Och nu kör jag Foursquare. Varför vet jag fortfarande inte…

Men nu börjar jag svänga även på tidningssidan. DN+ är nära. Zoom-ut-funktionen ersätter nästan den överblick man får genom att bläddra i tidningen, och jag kommer på mig att lusläsa tidningen på ett sätt ja inte gjort på många år.

Tre saker tycker jag återstår:

1) Prissättningen:
Idag kostar en månads DN+ 199 kr, vilket är åt pipsvängen för mycket. Missförstå mig rätt, jag är FÖR att man tar betalt för digitala saker. Gratis är inte godast, även om vi alla vill ha det. För att få en vettig produkt som håller i längden behöver man kunna ta betalt på nåt sätt, antingen av läsaren eller av annonsörer (eller båda).

Angry Birds-utvecklarna har tjänat miljoner på ett litet iPhone spel som kostar 7 kr, trots att spel till andra plattformar (läs Playstation, XBox och Nintendo) kostar hundralappar. Det gäller att hitta en avvägning där priset är tillräckligt billigt för att jag ska trycka på OK, men tillräckligt högt för att det faktiskt ska kunna bli en hållbar inkomst. 199 kr, alltså över 2000 kr per år är inte rätt läge. Men kanske 99 kr. Jag tror att tidningen skulle få mer än dubbla antalet prenumeranter (till samma kostnad eftersom distributionen är gratis). 99 kr är också någon form av magisk gräns som t ex Spotify varit med och skapat.

2) Mer socialt media
Varje artikel ska – om man vill se detta – ha en kommentars/chatfunktion som gör att läsarna kan etagers direkt på det de läst och kanske till och med samtala med varandra. Då förflyttar vi dagstidningen från 1900-tal till 2000-tal.

3) Porträtt och landskapsläge
Kanske bara en detalj. Men om iPaden tillåt att snurra formatet, varför ine utnyttja det? Kanske genom att landskapsläget visar de sociala funktionerna?

Men som sagt. Jag tror vi anar tidningsläsandets framtid. Och jag längtar till jag kan ladda ner min egen lokaltidning på iPaden. Som det är nu läser jag faktiskt DN+ först och sen – om jag hinner – pappers-Norran..

Guldfyren 2010 (saknas på bilden gör vår AD Thomas ”The Iron Man” Holmström)