Började uppladdningen inför nästa års fotbolls-VM idag. Inomhusfotboll med ett gäng som är långt mycket yngre än en själv. Men vad gör man inte för att komma i form. För vem vet hur en ny landslagstränare resonerar när det gäller att förnya laget ;)

Nåja. Första träningen blev kort men intensiv. Tempot var rasande och spelstilen mer på kraft än på inspiration.

Drygt halva tiden hade gått när olyckan inträffade. En av mina medspelare försökte bryta fram på högerkanten men fastnade på en back, slog in i väggen och föll på sin axel så olyckligt att den gick ur led. Det blev ilfart upp till akuten och jag gjorde vad jag kunde för att han inte skulle svimma i bilen. Samma sak hände visst förra vckans träning, men då var det en hand som behövde upp på lasarettet.

I morrn är det ny träning. Får se hur länge 46-åringen klarar sig…

Sitter på altanen och läser Petter Karlssons bok ”Guds hand” som handlar om de många kopplingarna mellan 2 x 45 minuter på fotbollsplanen och Evigheten. Underhållande läsning, dels för att det handlar om de två av de saker som ligger mig närmast om hjärtat, dels för att mitt i alla människoöden som Petter berättar om, så finns det så mycket att lära sig.

Om Moder Theresa. Om Staffan Tappers kloka tankar. Om mannen som gav sina fyra första barn namn som bildade initialerna AIK (innan frun kom på det och undvek det för resten av barnen) Om den katolska munken som startade ett fotbollslag i Rumänien. Om skillnaden mellan protestantisk och katolsk fotboll (och livsåskådning) Om… ja så många märkliga, underbara saker.

Och i morrn spelar Barcelona sin första match för säsongen. Sänds i TV4 sport 21.30

Hoppade in som extratränare i sonens fotbollslag i afton.
För mig finns knappt något som är så avkopplande – och uppeggande – som fotboll, så det var med stor entusiasm jag tog mig an uppgiften.

Övningen gick ut på att backen skulle öva på att passa under press. Jag skulle stå för pressen. Första gångerna gick det bra, men när entusiasmen tog överhanden visade det sig att det duggregnade gräset gjorde det både glatt och roligt. Jag skulle parera en snabb fint åt vänster men stod bokstavligen på näsan (eller pannan om vi ska vara noga) mitt framför bollen.

”Han är helt ägd” viskade grabbarna bakom mig.
Nånstans inom mig anade jag att det inte var en komplimang…