Men nu på lunchen trillade jag dit. Såg en person med närmast självlysande gröna byxor (tänk Ramlösa Citron-dekorfärgen och fördubbla den) och hann tänka ”Fräscht” innan självbevarelsedriften kickade in.

Nej, jag ska inte skaffa såna byxor. Ja, jag erkänner att jag fortfarande går att påverka.

Nu är bara frågan: När kommer de smala läderslipsarna tillbaka?

Så jag gjorde det jag i hel mitt liv berättat för andra att man inte ska göra: Bromsade mest med handbromsen. Iallafall inte om man som denna fredagsaftonen körde på grusbelagd asfalt.

Framdäcket vek sig och moppen la sig likt en klubbad oxe. Jag däremot störtdök och landade med munnen före i asfalten.

Mannen i den vita bilen klev förskräckt ur bilen. Jag försökte resa mig direkt för att visa både för mig själv och för omgivningen att allt gick bra. Vilket liksom bara förstärkte faktum. Jag reste mig med ett ryck och försökte lugna bilisten genom att flera gånger påpeka att det gick bra. Så avslappnat jag bara kunde.

Av hans uttryck att döma var jag inte speciellt övertygande. Eller så var det den blödande munnen, den trasiga framtanden, de skrapade kläderna eller det faktum att jag stod utan ena skon mitt i bensinen som rann ur moppen…

Nåja det gick bra, även om jag blev rejält omskakad.

Och sammanfattningsvis. Nästa gång du ska bromsa: Var försiktig med handbromsen…och om nu olyckan är framme, försök inte spela cool…

Efter lite ditt och datt var det så dags att återvända till kontoret. Vi strosade över gågatan och pratade om våra trevliga arbetskamrater. Vädret var fortsatt bistert så jag stoppade händerna instinktivt i fickorna.

Och där kände jag den.

Av någon för mig totalt outgrundlig anledning hade jag stoppat på mig kaffekoppen jag druckit ur och den följde nu med från webbkontoret. Hur kan man stoppa på sig en hel kaffekopp? Vad tänker jag med?

Och vad skulle webbbyrån tänka? Var det ett sätt att dryga ut arvodet? Att bygga på sig en brokig servis eller var jag bara en kleptoman?

Man kan bli kallsvettig för mindre.
Nu gäller det bara att hitta ett obemärkt sätt att smyga tillbaka koppen. Och kolla fickorna på sig själv när jag går därifrån;)

Oavsett om de lyckas eller ej höjs frågorna kring Den Nya Integriteten, när viljan att dela med sig av sitt liv blir viktigare än att värna om sitt privatliv. Facebooks grundare gick ju ut härom veckan och förklarade att privatlivet var dött och öppenheten hade segrat. Att hans företag lever på folks vilja att vägra privatliv är förmodligen inte på något sätt kopplat till hans åsikt.

Jag gillar sociala media. Jättemycket Samtidigt tror jag det finns en gräns där Integritetspendeln slår över och privatlivet blir prio igen. Kanske genom ett ökat fokus på genuin, geografioberoende värderingsgemenskap, snarare än ett ökat behov att berätta för ännu fler ”what’s on my mind”.

Eller vad tror du?

Är det bara jag, eller är det nåt onaturligt över själva företeelsen ”köttklister”?
Om det inte är nåt suspekt, föreslår jag att man funderar ett varv till över själva namnet.

Nu får köttklister det att växa i munnen….
(klicka på bilden för att läsa mer)

I går var vi på min svägerskas 50-årskalas.

Tänk vad tiden går när man har roligt…

Bekymmersamt.

Jag tycker att det handlar om mer än vilket badhus som är mest kostsamt per besök. Det handlar om grundsynen på Sverige. Är det bara tätorterna efter kusten som ska överleva? Först beslutar en instans att flyktingmottagningen ska läggas ner. Sen räknar nästa instans ut att det blir för få som badar. Vad är nästa steg? Att räkna ut att jörnsborna kostar för mycket per capita i sjukvård eftersom de aldrig simmar eller rör på sig?

Så otroligt kortsiktigt. Varför inte vända på kuttingen. Så att vi hjälps åt att behålla hela Sverige vid liv.

Låt Jörn behålla badhuset. Låt Kusmark behålla skolan.

Våra barnbarn kommer att tacka oss.

• Lagat ”heta kotletter” utan recept. Och lyckats.

• Njutit av en förvinterpromenad medan dottern städat bort middagen (!)

• Träffat en massa vänner som höjt humöret ytterligare.

Och nu blir det konsert med Nils Landgren. Bara en sån sak….