DN försökte aprilskämta om det klassiska faktumet att män ojar sig mer över att bli sjuk än kvinnor.

Men just nu känns det som ett faktum. Är nu inne på en dryg vecka med en eskalerande förkylning.

Orkar ingenting!

Upptäckte en kompis blogg i helgen, där han skriver om hans steloperering av nacken.

Till vardags är han kodknackare på Tieto. Men han skriver så rafflande och medryckande att det nästan skulle kunna filmas.  Kolla in på :

http://magnusvestin.wordpress.com/ (men läs den nedifrån och upp för att få historien i rätt följd)

Jag blev påmind om mitt livs första misstag som vuxen av Aftonbladet idag. Ja, åtminstone det första jag kommer ihåg så här efteråt. Min bror hade just fyllt 15 och var sugen på att gå på bio och se nåt barnförbjudet. Alltså inte för förbjudet, utan en vanlig film, en sån där som man egentligen behöver målsmans sällskap till om man är minderårig.

Han frågade sin tre år äldre bror om råd.

”Vad tror du om ”The Shining”, undrade lillebrodern, lite oroligt. För man kan ju inte så noga veta när man är 15.

”Jo, gå och en den, svarade jag. Den är både spännande och rolig.

Vilken annan film som jag förväxlade den med, vet jag fortfarande inte, men om man säger att det var nåågot mer tonvikt på spännande än rolig så överdriver man inte. Eller fråga min bror, han sov dåligt i flera nätter efteråt…

Här är Aftonbladets påminnande artikel:

Ok. Nördigt, men jag vill också bo på det här hotellet. Av flera anledningar

The Establishment Hotel in Sydney Australia has become the world’s first to provide iPad 2s in every guest room of their hotel. Läs mer

Först förstod jag ingenting. Sen läste jag att K-Rauta gjort reklamfilmer kring hur de drillas för att vara välutbildade när kunderna kommer till butiken. Sen såg jag den igen och började fnissa. Nu tycker jag det är jättekul. Den ryske hårdingen kan bli deras motsvarighet till ICA-Stig

Tiotusen. Visst känns det som en milstolpe i livet. Iallafall i ens bils liv.

I helgen passerade vi denna magiska gräns. Vår Toyota Avensis 03 har körts i 10 000 mil! Och den går fortfarande som en klocka. De ena skavankerna är en glepa i stötfångaren fram (jag försökte vända på en ettöring förra vintern och fastnade i en snödriva) och en liten inbuktning på bakluckan bak (nån som jag är gift med hittade en stolpe). Annars är den i skick som ny.

Sen väcks förstås frågan; 10 000 mil, men vart? Har vi kommit fram. är vi på väg eller kör bilen bara planlöst omkring?

Tål att funderas på.

Nu är min iPad vardag. Den är en naturlig del av mitt informationsflöde och jag jag har förlikat mig med tanken att iPadens styrka är att ta del av information snarare än skapa den. Läsa nyheter. Läsa böcker. Se på svtplay. Youtube. Lyssna på webbradio. bläddra i PDF:er. Kolla mailen. Kolla och delta i Twitterflödet och på FaceBook Osv.

Jag prenumererar också på DN+ som är Dagens Nyheters iPad-tidning och som äntligen är en lösning på rikstidningsdistributionsproblemet (phu, vilket ord) för oss norrlänningar. Och framtidens sätt att ha en morgontidning om du frågar mig.

Men fortfarande väntar jag på att lokaltidningen ska dyka upp i min iPad. Jag har – i väntan på detta – börjat läsa VK (!) digitalt…

Lyssnade på en av mina favoritpodcaster i går – MacBreak Weekly – som gick igenom den nya iPad2. Och fast jag vet hur jag reagerar så faller jag i fällan igen. Jag strölyssnar, men en bit in i programmet kommer jag på mig att vilja ha just den nya pinalen.

Det är samma sak varje gång. All elektronik som på nåt sätt är är Apple-relaterad. Det är som om jag är hypokondriker och jag därför bara behöver höra om den nya produkten för att tro att jag också måste ha det..

Såna är vi, eller hur?
Nähäpp. Då är det bara jag :)

En mellandag. Började bra med iCentrum. Slutade bra med en timmes härlig innebandy. Men däremellan…

Inte nåt kul inlägg. Jag vet. Men sånt är också livet.