Kvällstidningarna har hittat en ny upplagebooster.
Först prinsessans Jonas eskapader i Norge. Sen kontrasten med Viktoria och Daniels sockersöta bröllop. Och nu Littorin med brallorna nere, som man, om de portionerar ut storyn i tillräckligt små bitar, kan få att räcka en nästan en hel arbetsvecka. Om det hela sedan är sant eller inte spelar Aftonbladet mindre roll. Och ännu mindre Expressen som ju bara kan haka på. Skulle det visa sig att anklagelserna stämmer så har man ju sålt en massa tidningar. Och stämmer de inte har man ändå sålt lika mycket.
Gör en liten tankelek:
Prova att byta ut ”Littorin” mot något annat namn i den politiska eliten. Prova flera. Byt ut namnen och låt löpsedlarna sedan rulla runt inne i huvet. Aftonbladets. Expressens. Hur känns det? Likadant, eller annorlunda? Sen byter du namn igen. Denna gång är det din arbetskamrats namn som står där i de braskande krigsrubriker. Byt sedan namn igen. Nu ser du plötsligt din respektives namn som du, intet ont anande, får läsa om vart du än går. Hur känns det dag ett när man berättar att hon/han ställts mot väggen. Dag två när det berättas om avgången. Dag tre när den prostituerade berättar sin story. Dag fyra då alla proffstyckare analyserar vad som sagts och inte sagts
Byt namn en sista gång. Sätt in ditt eget i Sven-Otto Littorins plats. Om du gjort dig skyldig till anklagelserna eller ej spelar mindre roll, rubrikerna står där ändå. Dina vänner – eller kanske de kallar sig före detta vänner — uttalar sig en efter en. Var du än går och vart du än bläddrar står det om dig, om dina depressioner, om att du inte gått ut offentligt med allt det skämmiga. Och skulle det sen visa sig att du är oskyldig så kan ju alla snabbt ändra tonläge igen och hipsvips är ingen skada skedd.
Eller? Jag tycker det ger väldigt dålig smak i munnen...
Sakfrågan är en annan. En mycket tragisk historia, oavsett om Littorin gjort sig skyldig till brott eller ej. Men en helt privat historia där du och jag ska vara lika nyfikna som vi skulle vilja att andra ska vara om vi eller nån av våra anhöriga hamnar i samma situation…
Tänk vad dagarna går. Om två dagar är det VM-final. Känslan är bådeoch. Det innebär nämligen att det är 4 år kvar till nästa fotbolls-VM. 1460 dagar. Dessutom går nästa VM i Brasilien, vilket innebär att matcherna kommer att spelas nattetid (svensk tid, alltså).
Av samma anledning gillar jag slutet på maj bäst. Då har jag nämligen hela sommaren framför mig. Nu skriver vi 9 juli och om 1,5 månad är det höst igen…suck.
Fast å andra sidan är det bara 46,5 månader kvar till nästa fotbolls-VM…
Såg just presskonferensen där arbetsmarknadsministern tackade för sig. Sven-Otto Littorin berättade öppenhjärtligt om effekterna av medias jakt på hans privatliv, om hans slitsamma skilsmässa och om återkommade depressioner som sammantaget gjort att han inte längre orkar. ”Jag är ingen stålman” sammanfattade Littorin.
Han gav också media en rejäl känga pga den belägring han känt sig drabbad av, ett mediadrev som bland annat resulterat i att hans 8-åriga son som inte vågade komma hem och att hans 16-åriga dotter som fått samtal om att hennes pappa vårdas för hjärtproblem…
Starkt gjort av honom. Och det väcker frågor om vart gränsen går för det ”oavvisliga allmänintresse” som journalister hänvisar till.
Vi vill ha vettiga vanliga människor som politiker. Men vad kräver vi av dem. Hur mycket av den personliga integriteten ska man tvingas offra om man blir politiskt engagerad?
Hur skulle du vilja ha det?
Eller vill vi bara ha politiska legosoldater som vi får kräva av och/ eller jaga?
Ett av de bästa TV-programmen som SVT haft se senare åren blev just snäppet bättre igen. Ingemar Stenmark har tackat ja till att vara med i mästarnas mästare.
Det måste vara SVT:s drömdeltagare #1. Mannen som fick hela Sverige att bokstavligen stå stilla. Jag undrar om vi nånsin igen kommer att få uppleva att t ex skolundervisningen ställs in för att alla elever ska kunna se en svensk idrottsinsats…
I vår kommer Mästarnas Mästare årsgång tre. Med bl a Kenny Bräck, med Billan, med min förskolekompis Marianne Berglund. Med George Scott. Med Anders Limpar. Och framför allt: Med idrottsmännens idrottsman: Ingemar Stenmark…
Omtumlande dagar.
• Intressanta besked som man måste förhålla sig till på rätt sätt.
• Nya möjligheter som både är väldigt positiva men samtidigt innebär nya deadlines & mer ansvar.
• Oväntade besked som man får vara glad över.
• Nygamla aktiviteter som för att man känner sig..levande.
• Svåra beslut inför hösten som mognar fram.
Jopp. Det är så här det är att vara vuxen.
Och jag klagar inte. Det här är mest positivt. Tror jag.
Om 26 minuter fyller min dotter 17 år. Overkligt. Tiden från att jag höll detta underverk i min famn för första gången till att jag samtalar om livet med en vuxen familjemedlem har gått så fort att man nästan blir rädd.
Det är förstås inte synd om BP. Och förmodligen inte om styrelseordförande Carl-Henric Svanberg om man ser till vad han förmodligen har betalt för att göra det han gör. Men att han måste gå ut och be om ursäkt för ursäkten känns på nåt sätt…ja jag vet inte.
Nån britt på detta petroleumföretag borde väl ha tipsat honom innan presskonferensen att svenskans ”den lilla människan” på nåt sätt inte klingar exakt lika bra i direkt översättning:
Man tror ju att man uppnår ett visst mått av immunitet mot mode med stigande ålder. Been there, done that, liksom.Så nu när pendeln återigen svängt till förmån för knalliga byxfärger så har jag tänkt precis så. ”Ok, jag minns dom förra gången, men då gick jag i 8:an”.
Men nu på lunchen trillade jag dit. Såg en person med närmast självlysande gröna byxor (tänk Ramlösa Citron-dekorfärgen och fördubbla den) och hann tänka ”Fräscht” innan självbevarelsedriften kickade in.
Nej, jag ska inte skaffa såna byxor. Ja, jag erkänner att jag fortfarande går att påverka.
Nu är bara frågan: När kommer de smala läderslipsarna tillbaka?
Sonen ska på fotbollscup, och eftersom det är matcher hela dagen ska klubben ordna gemensam lunch för bara 60 kr. Så här alldeles i sista sekunden kom jag på att detta skulle vara inbetalt, men nu i internetbankernas tid så är ju detta inget större problem. Jag loggade in på SEB, och överförde de 60 kronorna till Stämningsgårdens IF.
Eller: Nååågot mer.
Eftersom jag förväxlade fältet för summa och fältet för datum så råkade jag trycka iväg en överföring på 20 100 605 riksdaler.
(”Ät pojke, ät – pappa har minsann betalt för den här lunchen…”
Lyckligtvis (?) påpekade SEB att jag inte riktigt hade täckning för det belopp jag ville sända iväg, så jag fick chansen att prova igen…
Den här har flera år på nacken. Men är bland de bästa reklamfilmer som nånsin gjorts. Se den igen och kolla den unge kustbevakningskillens sublima minspel…
