Nu har traven blivit mindre även om böckerna kanske blivit fler. En Kindle, en iPad och min telefon rymmer böckerna istället. Och synkar dessutom med varandra.

Så gonatt och sov gott. Nu lägger jag mig på universitetet..

Visserligen vann Barcelona inte ligan i år. Inte Champeons League heller. Men man har världens genom tiderna bästa fotbollsspelare. Och en tränare som på fyra år blivit legendarisk. Och en lagkänsla som handlar om att krama om varandra istället för att slå sig för bröstet.

Fast Messi själv har gjort mer mål än vad flera av Europas topplag gjort på hela säsongen betonar han laget.

Längtar redan till nästa säsong..

Hon kändes så liten trots sin storhet. Trots rösten, trots alla guldskivorna. Kanske är jag färgad av Kevin Costners otroliga tal på hennes begravning, men lite då och då tycker jag man skymtar hennes oroliga hjärta bakom de fantastiska ögonen. Och man vill bara säga som Costners: ”Du duger, Whitney”

Och just sånt behöver vi nog höra lite till mans från tid till annan. Tja, inte ”Whitney” då, men ni fattar..

Hur kunde det bli så? Tja kanske för att fler TV-kanaler gjorde att alla inte hade samma tittarreferens och att hockey VM inte längre blev folkeventet som alla pratade om.

Eller så har Idol, Arga snickaren och Big Brother tagit över, TV där vi kan identifiera oss med deltagarna. Hockey är för svårt. För elitistiskt.

Eller så börjar vi vara mätta på återkommande turneringar. Nåt som kanske skulle förändras genom att vi gjorde om VM till ett vart-fjärde-år-event.

Hur som helst. Om tre kvart startar VM. Och jag läser notiser om Fredrik Ljungbergs hypoglykemi

Byword är till exempel en trevlig bekantskap, både på iOS och på Mac. En texthanterare som ofta ersätter mitt behov av vanliga ordbehandlare. Inte för att den alls kan lika mycket men den kan tillräckligt. Spara som RTF, .txt eller HTML. Och – vilket också är lika kul som nördigt – skriv texten i markdown och avgör senare vilken formattering du vill ha.

Elements är en liknande app, som inte har nån namne på Mac men som är en väldigt estetiskt tilltalande och lättanvänd, och med ganska samma features.

Och det finns fler:* iA Writer*, Plaintext, WriteUp och mitt senaste tillskott på skrivprogramssidan – WritingKit – (som jag kanske återkommer till senare)

Tänk vad roligt man kan ha med 28 bokstäver. Släng dig i väggen Minekraft..

Men igår var jag listig. Jag bjöd hela familjen på dansföreställning i Piteå. För mitt i allt bollsparkande kan det vara bra med lite kultur, visst:

Men nu i morse såg jag ljuset. Vet inte hur länge tilläggsskylten suttit uppe, men förnuftet har ryckt åt sig ledningen även i Skellefteå…

”Det här också”, påpekar den andre

Dessutom säger min kalender att tre andra saker ska göras under samma tidsrymd. Och som lök på laxen (och snudd på i all hemlighet) hade jag igår lovat ett pro bono-jobb för en uppdragsgivare som handlade om en viktig rekrytering.

En vanlig fredag, liksom. När det i Twitterflödet låter som om folk varvar ner, korkar upp och planerar för helgen. Och inte blir det bättre av att jag i rekryteringsannonsen leker med formuleringar typ: ”Vad vill du egentligen göra av ditt liv..?”

Samtidigt måste jag erkänna att jag är lyckligt lottad. Jag går till jobbet med lätta, förväntansfulla steg varje dag, och har gjort så merparten av de 20 år jag jobbat som copy.

”Du måste hinna det här också…vi har liksom kniven på strupen” understryker projektledaren.

Jag älskar mitt jobb. Önskar bara att man slapp skärsåren på halsen ;)

Statsminister eller ej – det är ledsamt. En personlig tragedi. Utan att veta orsaken så anar man ju att två karriärer inte gör vardagslivet enklare, och att vardagen utgör den störta delen av ett äktenskap.

Men hur kan man undvika detta? Problemet är detsamma på alla arbeten som kan sluka ens tid och energi. Långa dar. Stress och press.  Men som politiker är du dessutom ständigt påpassad, från media, från meningsmotståndare och från allmänheten.

Kanske behöver vi bilda opinion för att politiker faktiskt också är människor. Och att de måste få utrymme att vara det.

Och hur i hela friden gör man det, i en mediavärld som bevakar varenda steg, varenda rörelse? Ett sätt kan vara politisk värnplikt. Att alla medborgare nån gång får tjänstgöra som förtroendevald. Jag tror det både skulle öka intresset för politik och förståelsen för politikerna.

Och för att par som Reinfeldts har behov av att vara bara Fredrik och Filippa.

Kanske är det också dags för en nystart vad gäller innehållet. Funderar på det. Lite personligare, utan att bli jobbigt privat. Eller vad tror du?