Nu fattas bara träning.

”När du överför eller på annat sätt skickar innehåll till våra tjänster, ger du Google (med dess samarbetspartner) en världsvid licens att använda, stå som värd för, lagra, återskapa, ändra, 
skapa egna produkter utifrån inskickat material (som översättningar, bearbetningar och andra ändringar vi gör så att innehållet bättre stämmer överens med de tjänster vi erbjuder), kommunicera, publicera, offentligt uppföra och visa samt distribuera, sådant innehåll. Rättigheterna ni beviljar oss med denna licens omfattar enbart det begränsade syftet att driva, marknadsföra och förbättra våra tjänster, samt att utveckla nya. Licensen fortlöper även om du slutar använda våra tjänster”

Dags att byta mailkonto, med andra ord.

För mer info, läs denna krönika från .se-bloggen

Och här en bra artikel om hur du minimerar beroendet av en leverantör

Här hittar du insändaren på norran.se. Eller så läser du den i sin helhet här:

Kärnkraftbeslutet: Våga se hela bilden!

Jag tror på Skellefteå.

Därför är jag väldigt bekymrad över Skellefteå Krafts planer att satsa på kärnkraftverket i Pyhäjoki. Jag tror det vore ett dåligt och kortsiktigt beslut, av flera anledningar.

I teorin och den bästa av världar är kärnkraft en ren och säker energikälla. I praktiken och verkligheten är det en tickande miljöbomb. Fråga Fukushima. Eller Tjernobyl. Eller Harrisburg. Eller vad nu nästa “omöjliga” olycka inträffar.

Skellefteå är en bra plats att växa på. Inte minst för barnfamiljer och nästa generation företagare. Vi vill att fler ska bestämma sig för att flytta hit, och kan visa både hårda och mjuka fakta för att det faktiskt är ett klokt beslut. Om vi aktivt medverkar till att utveckla kärnkraft förändras den bilden:

• Då visar vi att ett stort företags vinstintressen är viktigare än en bygds långsiktiga utveckling.
• Då lurar vi oss att tro att tung, elintensiv industri är vårt framtidshopp, då både statistik och experter påpekar att små och mellanstora företag och tjänstesektorn är de som skapar faktiskt tillväxt i Sverige. Så sent som i fredags presenterade Christer Östlund dessa fakta för kommunens tjänstemän, politiker och representanter för näringslivet på den (utmärkta) utbildningsdagen med syfte att förbättra näringslivsklimatet i Skellefteå.
• Då hoppas vi att barnfamiljerna (och andra) som funderar på bostadsort inte ska fundera så mycket på om de vill bo en bygd som aktivt satsar på kärnkraft och 100 000-tals år av slutförvaring.

Men är det inte cyniskt att säga nej till kärnkraft bara för att det ligger nära men ja till 60 megawatt i Forsmark? Jo. Men ett andra felbeslut gör inte det första mer rätt. Fick jag bestämma skulle jag vilja vara stolt över ett Skellefteå Kraft som verkar för att avveckla kärnkraften till förmån för förnyelsebara energikällor.

Styrelsen i Skellefteå Kraft har fattat ett beslut ur ett strikt affärsmässigt perspektiv. Nu måste Skellefteå Stadshus och politikerna i fullmäktige visa att de vågar lyfta blicken och se hela bilden.

För visst vågar jag tro på Skellefteå även fortsättningsvis?

Jag stod i kassan då en ung mamma försökte pressa sig förbi strax bakom mig. Ingen konstigt i det förrän jag tittade bakåt och såg att det inte var det minsta trångt. Bara jag, sonens kläder och den unga mamman. Hon stod alldeles bakom mig som om det var rusningstrafik på tunnelbanan.

Jag tog ett litet steg framåt i ”kön” för att bereda lite plats. Men nån sekund senare kände jag henne bakom mig igen.

Missförstå mig rätt. Jag är en ganska fysisk person, men just denna situation gjorde mig lite konfunderad. När det var dags att betala stod hon så nära att jag hade lite svårt att kunna få in betalkortet i maskinen.

Inget mer hände. Jag betalade och lämnade den två personer stora trängseln. Och undrar fortfarande?

Nåja allt har sin tid. Om två veckor lättar dimman och jag kan återgå till mer regelbundna uppdateringar. Är mitt i förberedelserna nu; så här långt har jag kommit hittills, nåt jag glömt?

Jag minns hur jag som liten var så fascinerad av tvåkomponentlim. Ni vet de där små tuberna som man blandade och vars resultat kunde lyfta en bil efter tio minuter. Ja, nu visade det sig att limmet i sig inte kunde lyfta bilden men om nån hade orkat så skulle iallafall inte limmet lossna…

Det är samma sak för mig när det gäller kreativitet. Jag blir som mest effektiv när jag har möjlighet att blanda inspiration med ett lugnt och avslappnat sinne. Därför dyker idéerna upp på de mest konstiga ställen för mig. Flera av mina bästa idéer har t ex poppat upp alldeles bakom kyrkogården på Sunnanå, på södra sidan Skellefteälven. Det är nämligen efter ungefär halva min vanliga löparrunda. Ungefär där har kroppen kommit in i andra andningen och hjärnan lyckats släppa vardagsstressen. Då vill den inget hellre än att börja kreera.

Den andra komponenten – inspiration – får jag ofta genom öronen. Att lyssna på ljudböcker eller podsändningar har sedan många år varit min egen privata vidareutbildning. Att få höra en riktigt god talare prata om nåt riktigt intressant är verkligen en njutning. Problemet är att min hjärna börjar associera. Ofta när jag hör nåt riktigt intressant börjar tankarna snurra kring det jag själv håller på med.

Därför är det inte så konstigt om jag ser drömmande ut när ni möter mig med löparskor och ipodhörlurar. Förmodligen är jag bara avslappnad och lyssnar på nåt inspirerande, och det har fått hårddisken i hjärnan att börja snurra.

Tvåkomponentkrativiteten har  slagit till.

Okej det är bara för några ynka dagar så min packning behöver inte vara speciellt stor, men ändå. Hade det varit nån annan som skulle iväg (läs: min dotter) hade jag förmodligen påpekat det både en och två gånger, men nu är det alltså jag…

Jomen nog har jag börjat?
Absolut.

Fyra dagar i ett regnigt Skottland: Regnjacka
Och så sju par öronproppar ifall jag ska på konsert och slavar bort sex av paren

Hmm jag tror det är dags nu. Återkommer.