Nu fattas bara träning.

”När du överför eller på annat sätt skickar innehåll till våra tjänster, ger du Google (med dess samarbetspartner) en världsvid licens att använda, stå som värd för, lagra, återskapa, ändra, 
skapa egna produkter utifrån inskickat material (som översättningar, bearbetningar och andra ändringar vi gör så att innehållet bättre stämmer överens med de tjänster vi erbjuder), kommunicera, publicera, offentligt uppföra och visa samt distribuera, sådant innehåll. Rättigheterna ni beviljar oss med denna licens omfattar enbart det begränsade syftet att driva, marknadsföra och förbättra våra tjänster, samt att utveckla nya. Licensen fortlöper även om du slutar använda våra tjänster”

Dags att byta mailkonto, med andra ord.

För mer info, läs denna krönika från .se-bloggen

Och här en bra artikel om hur du minimerar beroendet av en leverantör

Jag tror att man faktiskt kan påverka sin framtid. Både genom medvetna och omedvetna val. Jag miss för många år sen när jag jobbade utomlands och satt på tråkiga stunder under konferenser och filade på en framtidsplan: Vad ska jag göra när jag kommer hem till Sverige. Vad VILL jag göra.. ?

Stora delar av det jag plitade ner i min A5-stora filofax (som var dåtidens iPad ;) ) blev också verklighet. Om det sedan berodde på att jag tänkt på det som redan var på G eller om mina val faktiskt styrde kompassen åt rätt håll låter jag vara osagt. Men kanske 90 procent av det jag skrev ner blev sedan verklighet. Kanske 95 procent, även om de sista fem procenten tog tiotalet år.

Så nu är det dags igen. Problemet är att jag inte har nån färdigformulerad framtidsplan, så här knappa 14 dar innan nyårsafton.

Kanske mellandagarnas lugn (som jag tror på efter julstressen) kan skapa mål och riktning..

Här hittar du insändaren på norran.se. Eller så läser du den i sin helhet här:

Kärnkraftbeslutet: Våga se hela bilden!

Jag tror på Skellefteå.

Därför är jag väldigt bekymrad över Skellefteå Krafts planer att satsa på kärnkraftverket i Pyhäjoki. Jag tror det vore ett dåligt och kortsiktigt beslut, av flera anledningar.

I teorin och den bästa av världar är kärnkraft en ren och säker energikälla. I praktiken och verkligheten är det en tickande miljöbomb. Fråga Fukushima. Eller Tjernobyl. Eller Harrisburg. Eller vad nu nästa “omöjliga” olycka inträffar.

Skellefteå är en bra plats att växa på. Inte minst för barnfamiljer och nästa generation företagare. Vi vill att fler ska bestämma sig för att flytta hit, och kan visa både hårda och mjuka fakta för att det faktiskt är ett klokt beslut. Om vi aktivt medverkar till att utveckla kärnkraft förändras den bilden:

• Då visar vi att ett stort företags vinstintressen är viktigare än en bygds långsiktiga utveckling.
• Då lurar vi oss att tro att tung, elintensiv industri är vårt framtidshopp, då både statistik och experter påpekar att små och mellanstora företag och tjänstesektorn är de som skapar faktiskt tillväxt i Sverige. Så sent som i fredags presenterade Christer Östlund dessa fakta för kommunens tjänstemän, politiker och representanter för näringslivet på den (utmärkta) utbildningsdagen med syfte att förbättra näringslivsklimatet i Skellefteå.
• Då hoppas vi att barnfamiljerna (och andra) som funderar på bostadsort inte ska fundera så mycket på om de vill bo en bygd som aktivt satsar på kärnkraft och 100 000-tals år av slutförvaring.

Men är det inte cyniskt att säga nej till kärnkraft bara för att det ligger nära men ja till 60 megawatt i Forsmark? Jo. Men ett andra felbeslut gör inte det första mer rätt. Fick jag bestämma skulle jag vilja vara stolt över ett Skellefteå Kraft som verkar för att avveckla kärnkraften till förmån för förnyelsebara energikällor.

Styrelsen i Skellefteå Kraft har fattat ett beslut ur ett strikt affärsmässigt perspektiv. Nu måste Skellefteå Stadshus och politikerna i fullmäktige visa att de vågar lyfta blicken och se hela bilden.

För visst vågar jag tro på Skellefteå även fortsättningsvis?

Men jag känner inget vemod. Ingen nostalgi. Jag är faktiskt mer glad att de till slut vågat ta steget att flytta till en lägenhet.

Jag funderar på varför jag känner så, jag som brukar vara riktigt nostalgisk….

Förmodligen är det så att jag – hela jag – flyttat hemifrån. Jag är glad för det hus som varit mina föräldrars sedan 1968-69. men nu går vi vidare.

Hemligheten.

Berättelsen. Även om inte någon av författarens knappt dussintalet tidigare böcker har varit romaner, har han – Tomas Sjödin – visat att han är en av Sveriges främsta berättare. Jag är visserligen inte speciellt literärt bevandrad, men efter att ha läst snudd på alla hans böcker så vet jag vad jag önskar mig i julklapp:

Tomas var förkyld. Han stod mitt på Nordanåscenen med bara ett runt ståbord som rekvisita och pratade lugnt och stilla i över en timme. Men han bjöd in oss till en resa i berättelsens värld på ett sätt som – om det varit en konsert – inneburit extranummer.

Vet inget om just denna kyrka. Men i videon så slår de huvet på spiken, tycker jag.