Såg just presskonferensen där arbetsmarknadsministern tackade för sig. Sven-Otto Littorin berättade öppenhjärtligt om effekterna av medias jakt på hans privatliv, om hans slitsamma skilsmässa och om återkommade depressioner som sammantaget gjort att han inte längre orkar. ”Jag är ingen stålman” sammanfattade Littorin.
Han gav också media en rejäl känga pga den belägring han känt sig drabbad av, ett mediadrev som bland annat resulterat i att hans 8-åriga son som inte vågade komma hem och att hans 16-åriga dotter som fått samtal om att hennes pappa vårdas för hjärtproblem…
Starkt gjort av honom. Och det väcker frågor om vart gränsen går för det ”oavvisliga allmänintresse” som journalister hänvisar till.
Vi vill ha vettiga vanliga människor som politiker. Men vad kräver vi av dem. Hur mycket av den personliga integriteten ska man tvingas offra om man blir politiskt engagerad?
Hur skulle du vilja ha det?
Eller vill vi bara ha politiska legosoldater som vi får kräva av och/ eller jaga?
Detta inlägg är publicerat i Vardag och taggat Politik. Bokmärk permalink. Stängt för kommentarer och trackbacks.
Politikens pris
Såg just presskonferensen där arbetsmarknadsministern tackade för sig. Sven-Otto Littorin berättade öppenhjärtligt om effekterna av medias jakt på hans privatliv, om hans slitsamma skilsmässa och om återkommade depressioner som sammantaget gjort att han inte längre orkar. ”Jag är ingen stålman” sammanfattade Littorin.
Han gav också media en rejäl känga pga den belägring han känt sig drabbad av, ett mediadrev som bland annat resulterat i att hans 8-åriga son som inte vågade komma hem och att hans 16-åriga dotter som fått samtal om att hennes pappa vårdas för hjärtproblem…
Starkt gjort av honom. Och det väcker frågor om vart gränsen går för det ”oavvisliga allmänintresse” som journalister hänvisar till.
Vi vill ha vettiga vanliga människor som politiker. Men vad kräver vi av dem. Hur mycket av den personliga integriteten ska man tvingas offra om man blir politiskt engagerad?
Hur skulle du vilja ha det?
Eller vill vi bara ha politiska legosoldater som vi får kräva av och/ eller jaga?