Ibland slås jag över hur mycket onödigt man samlar på sig. Och hur fort man börjar tycka att det onödiga är nödvändigt…
Är det nu inte dags för en ny dator? Elle mobil? Eller skulle jag inte ha en jacka som var nånstans mellan vinter- och vårjacka?
Man sneglar och jämfor och känner hur mycket äldre grejer man har jämför med resten av världen. Ta TV:n som exempel. När vi köpte den för några är sen var den en ocean till skärm. 28 tum. Det var som om vi skulle behöva placera TV:ni längst bort i rummet för att inte drunkna i sen stora bilden.
Sedan dess har mycket hänt. Först nåt är med bredbilds-TV, som ju alla var TVUGNA att skaffa sig. Sen plasma-, LCD och nu plattvågen.
Ingen tycker längre att vi har för stor TV. Inte vi själva heller. Men däremot har vi kanske norra Europas tjockaste TV, eller iallafall nära…
***
I början på vintern köpte jag en snöslunga också. Det var inte utan att jag tänkte både en och två gånger. Snöslunga. Hur mycket i-landsprodulkt är inte det? Inte är man så gammal att man inte klarar av att skrapa av uppfarten med en vanlig skovel?
Men mina snöslungedrömmar växte i takt med att snödrivorna blev allt högre. En jobbarkompis svärmor skulle sälja sin så jag slog till. Ungefär samtidigt så började det töa. I stort sett hela set vintervita täcket försvann, och där stod jag med en snöslunga som inte behövdes och ni av norra Europas tjockaste TV-apparater…
Nitlott, liksom.
Men nu, efter att det snöat oavbrutet i flera dagar, känner jag mej nöjd igen. När alla mina kompisar suckar och pustr bakom meterhöga drivor sitter jag förstrött och tittar ut bakom köksgardinen och hoppas kunna slunga en gång till innan det blir kväll. Det är ju så försvinnande lätt. Och så manligt :) Mycket manligare än en platt TV…