Dottern åker på nyårsläger. Sonen till kusinen. Och vi vuxna går på O’learys för en matbit och hockey.
Där, i goda vänners lag inser man att man nått den aktningsvärda åldern när ens vänners barn också är vuxna. Som pratar om att skaffa barn, om att jobba som utrikeskorrespondent, om egna boenden osv. Tanken svindlar. Känns som man nyss var där själv. Och är där fortfarande.
Men så är det ju faktiskt. Livet är längst i början och slutet, och ganska komprimerat i mitten.
Detta inlägg är publicerat i Vardag och taggat Vänner. Bokmärk
permalink. Stängt för kommentarer och trackbacks.
En komprimerad mellandag
Dottern åker på nyårsläger. Sonen till kusinen. Och vi vuxna går på O’learys för en matbit och hockey.
Där, i goda vänners lag inser man att man nått den aktningsvärda åldern när ens vänners barn också är vuxna. Som pratar om att skaffa barn, om att jobba som utrikeskorrespondent, om egna boenden osv. Tanken svindlar. Känns som man nyss var där själv. Och är där fortfarande.
Men så är det ju faktiskt. Livet är längst i början och slutet, och ganska komprimerat i mitten.