Vilken semester det har varit !
Minnesvärd. Avslappnande. Underhållande. Och understundom ganska dramatisk.
Och det verkar inte vara slut ännu. Alldeles nyss ringde telefonen och en orolig granne på bilsemester undrade om jag inte kunde springa över och se så att de inte hade inbrott. Larmet – som var kopplat till deras telefon – tjöt i ett.
Jodå. Så där lagomt kaxig stövlade jag över till grannhuset och började leta efter tecken på inbrott. Jag upptäckte mer än så: Där i hallonbuskarna stod en man och tryckte.
”Jahaja, jo jag hörde att larmet gick, jag var lite långsam där inne” sa han lite sävligt men inte alls bekymrat.
Han var arbetskamrat till grannen bedyrade han. Och när jag stod där och funderade om jag ska kontakta polisen eller tro honom kom en kvinna från huset, som tydligen var hans fru. Inte heller hon speciellt orolig över vad som hänt.
”Du var kanske lite långsam där inne…” förklarade hon.
Så vad gjorde jag?
2) Trodde det busktryckande paret och gick in och fortsate se Simsons
3) Ringde till min granne och beskrev paret och vad de sagt
4) Blev stående med vidöppen mun, när de slet av sig maskerna och förklarade att de var från TV-pejlingen
Nån som var hallonsugen!
Frågade vad de heter ringer grannen lutar åt alternativ 3..
Verkar ju inte klokt att stå och trycka i en buske sådär. Jag tror på #4, #3 och #1: du sprang hem och hämtade myggspray till dom, ringde grannen som vidhöll att han inte har några hallonbuskar varefter du ringde polisen och lät dom reda ut hela historien.
Snart sitter du säkert och dricker öl hos Reinfeldt och försöker reda ut det hela.
Skulle nog tro att du valde 3:an men förstår inte riktigt storyn. Stod han i hallonbuskarna och ”frun” kom ut från huset som det larmades från? Det känns väldigt skumt måste jag säga. Ändrar mig till 1:an.
Ja vad hände. Först stod jag där som ett fån och försökte avgöra om de var trovärdiga eller ej.
Det var minsann inte lätt. Ett äldre, halvleende par som var så coola över att de utlöst ett larm. Var de bara godmodiga. Eller var de så vana att bryta sig in att de enkelt kunde prata omkull en granne som misstänker att nåt inte stod rätt till.
Ja sa att de borde höra av sig till husägaren, vilket de höll med om. Sen låtsades jag att saken var utagerad. Men smög upp telefonen och ringde min granne direkt.
Hon lät lugnad, och verkade känna igen beskrivningen av paret.
Hur historien riktigt slutade vet jag inte. Läser ni i Norran om ”hallonligan” så vet ni var de höll till på fredagskvällen…