Ännu en tidig morgon

Som vanligt gillar sonen inte att sova på lördagmornar. Det är han liksom ensam om i vår familj, men nån av oss vuxna blir liksom involverade i hans morgonvanor.

Han har ett speciellt knep som han tar till de lördagar ingen av oss verkar vilja vara så sugna på att stiga upp vid halv sju eller så. Han börjar skrika ”Hjääääääälp” med en så övertygande stämma att inget retikulärt aktiveringssystem** i världen kan låta bli att aktiveras. Sen är man klarvaken – jag lovar.

Dessutom är det bara på lördagsmornar som Lukas är riktigt godissugen. Han är – också till skillnad från övriga familjen – annars enbart sugen på nyttiga saker. ”Mmm en morot” eller, ”Bullar eller kakor….kan jag inte få en mandarin?”

Men på lördagsmornar, då är det kalorijakt som heter duga. Vilket är helt ok med tanke på att dietisten sagt att han faktisk väger för lite (också till skillnad från….) och får äta allt och vad han vill när han vill – bara han äter.

Men han är en hejjare på lego och annat som kräver en för pappa alldeles för svårtolkad ritning. Jag vet inte vilket jobb det kommer att mynna ut i, men det finns inte en legoritning som lilleman inte tycker är självklar (till skillnad från pappa som bygger efter principen ”trial and error”)

Dessutom är han en riktig omvärldsbevakare. Som igår kväll under Let’s Dance när han under Grafs & Da Silvas heta rumba utbrast i:

”Det här är ju inte dans…det är ju KÄRLEK!”

Han sa det alla tyckte. Och det TV4-ledningen ville.

**En av de två saker som riktigt fastnade från barnkunskapsundervisningen på högstadiet. R.A.S är en speciell egenskap hos föräldrar som gör att man kan sova trots att tunga lastblar dundrar förbi utanför sovrumsfönstret men vaknar så fort barnet gnyr. Det andra jag kom ihåg från barnkunskapen var ”pilsnergreppet” – ett smart sätt att lyfta upp barnets båda ben när man byter blöjor…