Var på skoaffär med frun idag. Medan hon gick till kassan hittade jag ett par läckra dojjor som jag skulle vilja prova. Och visst, de både satt och såg bra ut.
”Så här ser dom här ut” sa jag när jag kom fram till kassan. Jag sträckte fram ena foten och viftade framför ansiktet på Birgitta som stod böjd över sin kasse. Först reagerade hon inte så jag dröjde kvar med den darrande skobeklädda foten.
Men sen tittade hon upp.
Och hjälpasligen. På ett nafs hade hon åldrats 20 år. Min vackra fru var nu förvandlad till en äldre belevad dam med vitt hår som stirrade helt oförstående på mig.
En hel del gapskratt senare kom Birgitta till undsättning från en hylla alldeles bakom mig.
Nästa gång släpper jag henne inte med blicken…
Några frågor infinner sig genast: hade du bara blick för skorna, trodde du att ni var dom enda kunderna i affären och kommer du hädanefter aldrig att gå in ensam i en skoaffär?