Sitter hos tandläkaren. Eller rättare i väntrummet, tillsammans med en mamma och hennes lilla barn. Mamman övar med dottern genom att vanka av och an och öva substantiv:
”Lampa….blomma….lampa…”
”Spegeln…..hallå där”
Ännu säger lillan inte mycket. Nåt enstaka joller. Men mamman ger sig inte. Substantiven haglar. Och tålamodet är oändligt.
Inte undra på att vi lär oss prata. Med föräldrar som väntrumsmmamman är det ju nästan oundvikligt att lära sig saker…
Men hur är det nu? I vuxen ålder? Blir lite filosofisk och undrar vem som skulle kunna vara min ”väntrumsmamma”. Och vilka ord jag isåfall borde lära mig: Njut-av-nuet, kanske?
Du då? Vilket ord skulle du vilja skicka med mig?
Plurra.
Och för att plurra så krävs lite busighet och ett litet mått klumpighet. :)
Synd man gör det så sällan bara sen man blivit vuxen.
Summan av det här väl att våga vara lite barnslig emellanåt.
Orden jag har lärt mig idag är faila och baila.
Faila att göra fel.
Baila att ramla.
Nu Roger kan du testa dem på din dotter…
Förnöjsamhet… utifrån ett tidigare blogginlägg du skrivit…
Tant C