Sista natten

I natt sover mina föräldrar den sista natten i sitt hus. Det hus jag vuxit upp i. Det hus jag blev tonåring i. Det hus jag kommit hem till..

Men jag känner inget vemod. Ingen nostalgi. Jag är faktiskt mer glad att de till slut vågat ta steget att flytta till en lägenhet.

Jag funderar på varför jag känner så, jag som brukar vara riktigt nostalgisk….

Förmodligen är det så att jag – hela jag – flyttat hemifrån. Jag är glad för det hus som varit mina föräldrars sedan 1968-69. men nu går vi vidare.

Detta inlägg är publicerat i Djupare och taggat . Bokmärk permalink. Stängt för kommentarer och trackbacks.