Konstnären Lars Vilks är på tapeten igen. Eller rättare: På löpsedlarna. Denna gång att han blivit attackerad under en föreläsning när han pratade kring yttandefrihet.
Men. Det som också bör nämnas i sammanhanget är att han blev attackerad efter att ha visat en homosexuell sexfilm där männen bär Mohammed-masker.
Hallå?
Självklart, självklart ska ingen behöva riskeras att bli attackerad. Det är dumt, olagligt och farligt. Men jag tror att Vilks drivkraft mer än yttrandefriheten är uppmärksamheten. Att han (tror att han) hittat ett sätt att få denna uppmärksamhet dubbelt upp: Först genom att uppröra. Sen genom sympati.
Hallå?
Yttandefrihet är en demokratisk rättighet. Men att bli behandlad med respekt är en mänsklig rättighet, och det finns ingen motsättning mellan dessa två. För visst har yttrandefrihet med den EGNA övertygelsen att göra, inte med rätten att kränka andra?
Och vi får inte upphöja kränkning till kultur. Varken i yttrandefriheten eller konstens namn