Vet inte om jag redan bloggat om detta, men ikväll slog det mig igen hur knepigt detta med nöjdheten är.
Jag vill alltid hitta det perfekta. Den bästa musiken. Den smarrigaste kryddblandningen. Den bästa pennan. De godaste dofterna. Det smartaste filingsystemet. Den bästa programvaran. Den snyggaste presentationen. Den smartaste grilltekniken.
Varför? Kicken att bli nöjd, tror jag. Man kan givetvis fråga sig vad som är höna och ägg i sammanhanget. Jag vet ju att jag i teorin skulle kunna vända på kuttingen och börja med – eller till och med nöja mig med – att vara nöjd…tänk så mycket pengar, tid och energi jag skulle spara.
Men kanske är det inte fullt så enkelt. Det är kanske vägen som är mödan värd, också. Iallafall på några av livets områden. Det är roligare att leta sig fram till den där mest insiktsfulla boken, än att läsa det man råkar komma över och nöja sig med de eventuella insikterna.
Måttan är visserligen smal, men det är som om att min hjärna gillar att vinna kämpasegrar. Fast viljan att leta vidare riskerar ju också att kantra i att inre hitta. Att aldrig nöja sig.
Är det bara jag som funderar så här, eller?