Min fru har en point. Vi håller på att tappa ögonkontakten. FaceBook ör ju namnet till trots inte nåt vi gör ansikte mot ansikte, utan nåt vi gör med de vi INTE träffar. SMS ersätter de flest små spontana kontakter, även inne i samma hus. ”Vill ni ha fika?” messar vi till tonårsdottern när hon stängt in sig med den nya killen.
Till och med på ICA undviker vi ögonkontakten. Vi stirrar blint ner i kontokortsmaskinenas display och konstaterar att ”transaktionen är genomförd”.
Men kontakten?
Så idag startade min lilla motståndsrörelse. Jag tittade kassörskan rakt in i ögonen och gav henne ett leende. Och fick ett tillbaka.
Sånt är mer värt än 140 tecken.
Jag har ett kaffe som skall provas nästa helg, skall jag sms eller maila eller jag tar en säker väg faxa den till dig?
Men vem kan motstå ett leende från dig Roger?:)