Jag har hört talas om henne av en kompis. Men tills för några dagar sen har jag inte sett henne själv.

Vi backar bandet.

Några mornar i rad har jag kommit och cyklat i godan ro, på väg till jobbet. När jag kommit till det öde morgontoget i Skellefteå har jag fortsatt cykla även om man enligt skylten ska kliva av och leda fordonet. Min egna logik är att lagens bokstav säger att man ska gå, men lagens mening påpekar att när det är dag och fullt med folk ska man inte cykla för att det finns risk att man kan köra på någon i trängseln.

Så här kommer jag och cyklar och lyssnar på en god ljudbok. Jag och renhållningsarbetaren är de enda personerna på torget. I höjd med Lagergrens händer nåt. Tjejen som stått och plockat upp skräp vid ena kanten byter plötsligt riktning och närmar sig mig med raketfart, med armarna halvtomhalvt uppsträckte för att liksom ta mer plats. Jag får styra åt sidan för att inte komma i vägen för henne.

I slutet av torget möter jag ännu en ensamcyklare. Jag kan inte låta bli att stanna upp och vända mig om. Och mycket riktigt: När han närmar sig Lagergrensdelen av torget, har renhållningsarbetaren fått upp farten rejält och närmar sig cyklisten med armarna uppsträcka och skräpplockaren i ena handen…

Nåt säger mig att torget borde förändras. Fram för en cykelbana där skuddmissiler är förbjudna…